Do you think about me now and then?

Cus Im coming home again.

Nedräkningen har officiellt börjat. Jag har två dagar kvar på Gap, Sandra åker hem till Sverige om 6 dagar och vi gråter öppet och ohämmat på kinarestauranger mitt i natten. Då är slutet verkligen nära... och det känns inte särskilt bra. Inte blir det bättre av att det enda folk därhemma har att säga är "Kom inte hem!! Stockholm är ungefär lika roligt som grå färg just nu...". Awesome.

Mina sista 18 dagar här i London ska bli de bästa i mitt liv. Om det så är det sista jag gör!