torsdag 26 mars 2009

NOT okey

Varför är livet så fruktansvärt orättvist sometimes? Och varför har jag alltid sådan otur...

Jag har blivit sjuk. Ligger hemma med feber, frossa och en huvudvärk från helvetet. Det blev att stanna hemma från jobbet idag och kurera mig. Jag VÄGRAR nämligen vara sjuk när Isabel kommer...

...vilket är imorgon!

Vi har inte träffats på ja, tre månader.... sedan nyår närmare bestämt. Behöver jag ens nämna att JAG LÄNGTAR!

måndag 23 mars 2009

...

Have I ever mentioned that Sandras kinda awesome?

And I mean, you can never go wrong with KoKo.

Hej! Malin och Sandra här

Vin, bästa låtarna aka hanson, drömhus och vengaboys och en satans massa smink.
Vi är som gjorda för en måndagskväll på stan.

Ready for the floor. Liksom!


PUSS//
M&S

No comments

Söndagskväll i London.

I don't mind

Jag är ledig idag. Jag är i London. Solen skiner. Det är ungefär 17 grader ute. Jag ska spendera dan med att strögå i lite affärer, luncha med Sandra och sedan parkera mig på en filt i Kensington gardens.

Ikväll blir det Madam Jojos med Sandra och Adeline. Jag är ju trots allt ledig imorgon också!!

Tan, come and get me.

fredag 20 mars 2009

Heading for the city lights

Ikväll är det fredag.

Ikväll är det KoKo!!







Sweet week

Guess what?!
Veckan på gap har varit... wait for it.... BRA! Något jag sedan länge gett upp hopp om. Men i veckan har jag faktiskt fått lära mig kassan och dessutom fått otroligt mycket beröm för min snabblärdhet. Not too bad right? Vart nu den där snabblärdheten kom ifrån har jag ingen som helst aning om...jag och teknik brukar väl i vanliga fall inte direkt gå hand i hand.

Hur som haver; gap har blivit uthärdligt! Hurra, hurra! Alltså har även min jobhunting period (vilken egentligen aldrig började), blivit put on hold. For now.


Malin <3

måndag 16 mars 2009

Jag. ÄLSKAR. camden.












Aaaw.... thats so saad.

Min favvojobbarkompis ska sluta. Micket micket trackitt.

Innit.

Awesomeness

Jag älskar att fylla år.

But then again everyday is a birthday in London.



















the key

Stora problem har uppkommit på 272 Kensington High Street.
Vi har bara två nycklar till vår lägenhet, vilket resulterar i att någon av oss går nyckellös varje dag. Och hemskt är det. Till exempel när man kommer hem från jobbet klockan 21.00 och det enda man vill är att komma in. Och först slår det en att;
1. Man har ingen nyckel.
2. Man har glömt min (eller båda) mina mobiler hemma.
3. Man kan inte varken Fia eller Sandras telefonnummer.

Great.

Det här hände såklart mig. Alltid just jag. And I tell you, jag har aldrig varit så inställt att sova på gatan som då. Var precis påväg att söka upp vår uteliggare som brukar sitta vid bion och fråga om han hade några karonger till övers.

(Det var då tills jag kom på att jag faktiskt kom på att jag kunde åka till Fias jobb och hämta hennes nyckel. Smartass me.)

tisdag 10 mars 2009

High on life

20.

Är det bara jag eller känns inte 20 väldigt gammalt?
But do I like it? Ja, o ja.



måndag 9 mars 2009

naazz naate

Tre dagars ledigt är att vara in heaven. Att dessutom fylla år imorgon l-j-u-v-l-i-g-t!!
Att vi var ute igår var ju bara en liten uppvärmning inför morgondagen. Im turning 20 baby...!!

Jag är råtaggad.










lördag 7 mars 2009

brunis

Jag testar en ny grej. Jag gör uppror mot min genomskinligt bleka hy och har kletat in mig med brun utan sol.

Resultat; jag luktar förjävligt, men inte är jag då ett dugg brunare.

We all have our blonde moments

Sandras jobbar kompis: Sandra! What does please mean in swedish?
Sandra: Em, actually please isn't a swedish word.... it's an english one...

or wait... what?

fredag 6 mars 2009

23.26

Sofia och Daniel sitter och dricker vin. Dom ska ut.

Det ska inte jag. Jag börjar jobba imorgon klockan 06.30.
Numera går jag aldrig ut. Jag jobbar alltid, och då menar jag ALLTID då de andra är lediga. Hur är det tänkt att jag ska kunna umgås med folk? I quit.

Dude, where's my kamerasladd?

Något väldigt konstigt har inträffat på 272 Kensington High Street.

Jag efterlyser en kamerasladd till en casio kamera. För närvarande har vi tre stycken kamerasladdar hemma; en är Sandras, en är Fias, men den sista går inte till någon av våra kameror. Frågan som återstår; vart är min?!

Innan detta mysterium är löst kommer bloggen att vara hyfsat fri från bilder.

Trist, I know, but true.

Finbesök

Ledig-dag.
Och Erica har varit här, en gammal goding från mina forna dagar då jag gick i svenska skolan i barnes. Hon har spanat in våran crib (aka kryp-in) och tittat på när jag köpt brillor. Mina nya solisar är ungefär dom coolaste i världen, (bild kommer snarast). Jag hittade också en randig t-shirtklänning, en svart klänning och en kofta på H&M som var absolutley to die for!!
Men. Jag köpte dom inte.... (Jag la bara undan dem till imorgon för att på så sätt hitta på en bra ursäkt att köpa dem). Smart va?
Jag blir faktiskt alldeles ledsen över att jag inte har några pengar här. Jag menar hur roligt är det egentligen att alla pennys som man sliter sitt hår för att skrapa ihop går till diskmedel och toalettpapper?

För övrigt har jag idag gjort någonting åt min jobbsituation. Kände att det var någorlunda dags nu. Från och med idag är jag på nytt ute och jobhuntar och började min jakt på H&M och COS.

Där har dom ju iaf fina kläder.

Malin <3

onsdag 4 mars 2009

it's totally getting to me

Är det möjligt att bo i London och ändå bli sämre på engelska?
Jag har iaf stora misstankar att det engelska språket håller på att get the best of me. Jag kan inte sluta prata svenska på jobbet! Varför? Jag pratar med kunder och inser inte att jag faktiskt pratar svenska förrän jag kollar upp och ser kunderna i fråga ser ut som livs levande frågetecken.

Skärpning på den punkten är vad jag säger.

Jaglängtartilltjugosjundemars.

Ensam?

Klockan är 00.57 och jag är fortfarande ensam hemma! Vart är mina kära flatmates?
Fia är och jobbar på sin pub, (tror jag), och Sandra skulle tydligen ut med en svensk jobbarkompis till fin fina stället maddox. Jag menar det är stort kändis-yes på den klubben. Hoppas hon träffar någon ball celebrity där så jag kan smöra in mig där och finally påbörja min kändiskarriär som fortfarande lyser med sin frånvaro...

Pappa och Anton ska vara hemma från Kanada nu. Vad kul att jag inte ens fått ett livstecken av större delen av min familj på, tja, ett bra tag nu. Kan ni kanske ringa och berätta hur ni har haft det?!

Bra skit:
Kate Nash - Pumpkin soup
Metro station - Shake it
Franz Ferdinand - Ulysses

tisdag 3 mars 2009

for the record...

...så hade Sandra och jag världens grymmaste day off i måndags.

Hängde runt på national gallery och hade en liten rundvandring kring big ben och londoneye. Jag vill vara ledig hela tiden tack.













Afterwork

Jag är trött. Att gå upp halvfem på morgonen är inte riktigt min grej. Även fast jag måste erkänna att det var fruktansvärt skönt att kunna vinka ett glatt hejdå till resten av personalen som jag vet kommer vara kvar till klockan 10 ikväll!

Marta, en spansk tjej som jag träffade på gap (hon jobbar inte kvar längre), kom och hälsade på idag. Ganska kul person faktiskt. Vi bestämde oss för att ses ett tag ikväll, piccadilly klockan halvåtta. Blir förhoppningsvis en lyckad vardagskväll :).

Just nu sitter jag mest och känner mig avundsjuk. Jag är avundsjuk på Fia. Hon har scoorat ett pubjobb i south kensington. Hur kul är inte det?! Jag vill också jobba på en pub, bor man i London är det ett måste att ha jobbat på en pub. Jag tänker inte åka hem om jag inte jobbar åtminstonde någon timme på en pub...

(typ)

måndag 2 mars 2009

05:14

Varför, varför, varför..! ska jag behöva gå upp såhär tidigt? Det tar på krafterna att vara sales advisor på gap, vem hade kunnat ana det? Inte jag iaf.

Jag har fått klagomål av Kac. Om bloggen alltså. Men det känns så himla tradigt att än en gång skriva att jag inte bloggar, eftersom det är i princip det enda jag skrivit om de fåtal gånger under de senaste veckorna då jag faktiskt haft orken att skriva något inlägg.

Jag kan däremot säga att inget nytt har hänt sen senast. För tillfället känner jag mig bara allmänt nere över mitt kassa jobb som jag gå till vareviga dag... Jag har haft en ynka dag ledigt på ca 8 (!) vilket INTE motsvarar mina förväntningar. Hur ska jag lyckas jobba så mycket och ovanpå det också ha ett liv här i London. Nej skärpning på detta får det vara. Mindre timmar och mer ledigt åt folket är vad jag säger!